Ares

Ares är familjens svarta får. Hans halvbror Herkules springer omkring nere på jorden och hjälper människor i trångmål men nån måste förstås sköta om den andra sidans affärer också, och det är ingen tvekan om att Zeus valde rätt då han gav Ares jobbet som Krigsgud.

Ares är en utomordentligt uttråkad kille. Har man levt i tusentals år kan man inte annat vara. Men för att göra livet lite roligare så ser Ares till att en och annan konflikt brusar upp. Ares gillar oroshärdar. Då händer det äntligen något. Ett rejält fältslag med tusentals döda på slagfältet mot kvällningen är en bra dag för Ares. Den följande liklukten om vädret är varmt hans favoritparfym. Säga vad man säga vill om Ares, han vet i alla fall vad han gillar här i livet.
Xena är en favorit. Den unge Xena som skövlade och mördade och som dessutom var så förbaskat sexig då hon gjorde det. Vem kan motstå det? Inte Ares. Han blir rent av lite pilsk bara han tänker på allt dödande som Xena utfört inför hans ögon. En sån kvinna växer inte på trän direkt och därför var det särskilt irriterande då Xena en dag då Ares var upptagen med nåt annat plötsligt bytte sida och började slåss för de svaga och mot det onda.
Och självklart var det den odräglige Herkules som låg bakom det. Ares latenta mindervärdeskomplex blommade ut rejält då Xena bytte sida och en stor del av hans framtida energi gick senare åt till att a. få tillbaka Xena till mördandet igen, och b. bli kvitt Herkules.

Problemet med Herkules är förstås inte så lättlöst. Zeus beskydd vilar tungt över honom och det gör att inte ens Ares kan ta livet av honom. I alla fall inte utan att riskera ett fruktansvärt straff. Och plågor är något som Ares tycker att han kan leva utan. Det är till för alla patetiska människor som råkar befinna sig i vägen för någon av hans krigsherrar. Men man kan ju alltid drömma. Och det gör Ares. Och han är tillräckligt frustrerad på Herkules - och på Xena också för den delen - för att på olika sätt...oftast mycket raffinerat och slipat...lägga ut sina snaror.

Herkules gör man bäst i att ta livet av via ombud, med ett väldans bra alibi i ryggen. Men bra hjälpredor är svåra att få tag i. Det finns inte så många Callistos därute och de som finns är tamigfan livsfarliga att ha att göra med, t o m för Ares. Men livet blir i alla fall lite intressantare och det är en stor post på pluskontot.

Så intrigerna avlöser varandra. Ibland har Ares så många bollar i luften att han inte kan hålla reda på dom längre. Då går det illa. Men Ares har förstås fördelen att på ett konkret sätt kunna göra sig av med sina frustrationer. Går nåt åt helsike, och det händer oroväckande ofta i Ares bok, då kan han alltid se till att Greker och Trojaner, eller några andra, går i krig med de senast utvecklade vapnen. Efter några rejäla fältslag mår Ares hyfsat bra igen. Och sen kan han ju alltid byta skepnad och inta en soldats form och identitet och besöka dennes fru eller flickvän och ha lite skoj. Det är alltid något.

Ares är en frustrerad själ. Han tycker att det står still i karriären. Ibland får han vänta i åratal på ett riktigt härligt blodbad. Och har han en jäkla otur så kan han t o m missa det om han är upptagen på annat håll. Då är det bra att hans ligg på sidan om, Discord(gudinnan Osämja), kan få tankarna på annat. Discord gillar hårda tag med kedjor, droppande stearin och smärta. Och ibland så slänger hon bort nyckeln till kedjorna i en vecka också. Då får Ares nåt annat att tänka på ett tag.

Ares har funderat allvarligt på att begära förflyttning. Visst, det har sina ljuspunkter att vara krigsgud. All respekt och all tillbedjan t ex. Men det måste finnas nåt annat därute.

Men det kan vänta tills Herkules är maskmat och Xena antagit rollen som världens härskare och tyrann. Då kan Ares kanske andas ut lite och börja att tänka på lite annat. Att dona med lite rabatter på bakgården vore fint. Det är ett mål så gott som något annat. Bara murarna runtom är tillräckligt höga så inte hans rykte går åt helvete.

Ja, livet är inte lätt om man heter Ares.

Kevin Smith

Kevin Tod Smith föddes i Auckland, Nya Zeeland, den 16 mars 1963. Han var med i ett punkband och han spelade rugby. 1987, efter att ha skadats för tredje gången, tyckte hans fru att det fick vara nog. Istället så sökte han, och fick, jobbet som Elvis Presley imitatör i en teatershow, och det gav mersmak.

Fler teaterframträdanden följde och syns man på Nya Zeeland så kommer snart mer jobb(om man är nåt att ha). Kevin fick snart erbjudanden att medverka i åtskilliga TV program, inklusive en känd såpa. Han har synts i bl a FX, Christmas In The Park, Kiwi Comedy Playhouse och City Life.

På långfilmssidan har han gjort Old Scores, Desperate Remedies, vietnamveteran filmen Channelling Baby och Michael "Iolaus" Hursts Jubilee.

Kevin har medverkat i väldigt många avsnitt av Xena, Herkules och även Den Unge Herkules. Mest som Krigsguden Ares, men även som Herkules halvbror, Iphicles, Kungen av Korint.

Efter Xena så gjorde Kevin en deckare som heter Lawless på Nya Zeeland och 2001 så landade han en roll i filmen "Warriors Of Virtue II". Två dagar efter att filmen spelats in i Kina så råkade Kevin ut för en olycka. Han föll motsvarande sex våningar från ett torn på ett filmset och efter 10 dagars vård avled han av sina skador på ett sjukhus i Beijing omgiven av sin fru och sina föräldrar. Han begravdes i sin hemstad Timaru den 28 februari 2002.

Vi kommer att sakna honom.